Och det där benet då...hade lite känningar, men inget som inte lite tävlings adrenalin kunde ta bort. Istället var de det där sista knycket som inte ville va med mig & leka hela vägen. Mitt 1.80 hopp var det hopp jag kände att jag lyfte på och också det hopp som känts absolut bäst de senaste tre tävlingarna. 1.84 kändes ok, men inte helt 100. De är också lite det som gör att jag önskat att det blivit högre höjder igår. När man tar 84 med ett "dåligt" hopp, då vill man bara kötta på & göra ett bra hopp på högre höjder.
Men alla dagar är inte solskensdagar & det är ju ändå lite det som är charmen, man älskart ju ändå liksom & då det går bra är det det bästa som finns. Det jag tar med mig härifrån är en 9e plats i en final där 8 st hade klarat VM kvalet inför & nio efter & att det var en extremt hög nivå på hela tjottaflängen. Och förstås allt runt om, alla riktlinjer att förhålla sig till, universiadenbyn, nytt folk, transporter, språket. Ja de finns en hel hög med saker som inte är likt sig här mot hemma. Sjukt lärorikt!
Nu väntar resa hem i natt & en hel hög med go träning väntat på mig på hemmaplan innan det är dags för hemmatävling på Tingvalla, Karlstad GP, 23 juli. Då blire all in, ska njuta av att ha hemmastödet i ryggen & förhoppningsvis låta det bära mig upp mot nya höjder! Längtar redan!
Tjilivippen & hejdå från russia för denna gång, next time, hej från Sweden!
Tills dess, må bäst!
Kram Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar