Träningarna sedan tävlingen & lägret i Italien har känts och gått riktigt bra. Min kropp har slutat sova & vaknat ur sin skönhetssömn nu när vi entrat juli. Jo en tacker så mycket. Bättre sent än aldrig, right!? Hihi ;)
Att jag persade redan i maj förra året vet jag är lite av en skräll. Det är inte då man ska vara som bäst. Men det sätter lätt griller i huvudet ändå när man börjar nästkommande sommarsäsong en bra bit lägre. Men it ain't over until the fat lady sings så att säga. Så nu så, nu verkar mina ben vilja vara med och leka igen & ingen är nöjdare än jag. De senaste tävlingarna på 1.82 & 1.86 har jag dessutom fått den där goa känslan som jag brukar skriva om. Den är så härlig!
De där två sista tävlingarna har jag även fått ett nytt ticks. Haha, egentligen försöker jag ta bort så mycket som möjligt av rutiner och liknande som kan störa uppladdningen. Men den här rutinen gillar jag. Den är heller inte särskilt svår att få till. Den började i Italien, där jag faktiskt fick lära mig hur man klarar sig med minimalt med prylar & vanemönster, (då min väska försvann & jag enbart hade handbagaget att rulla runt på). Lyckligtvis hade jag spikskor & tävlingsdress inklusive mina kompressionsstrumpor i handbagaget. Just i Italien var dessa små kompressionerna extra värdefulla. Ni skulle verkligen ha sett backarna live & hur mycket mina vader försökte svälla. Men icke sa Nicke, de fick de icke ;)
...så denna rutin, ticks eller vad vi nu ska kalla de hakade även på till uppsalaspelen & likväl till idag. Dagen innan GP:t. Slappar just nu i soffan med mina kompisar & funderar lite på hur mycket fashion jag kommer vara på stan om en stund. I vanliga kläder (typ shorts i värmen) & kompressions-socks. Va tror ni, nytt mode även utanför banan?
Nepp, nog med bekännelser ur mitt ticks-liv ;)
Nu är det dags att dra sig ur soffan & mot lunchen för att ladda in med go energi inför imorn :D
Ha en grym dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar