Gick in på 1.75 och med en inhoppning i ryggen som kändes riktigt bra va de en go känsla jag fick i kroppen efter första klarade hoppet i tävlingen. Men så fort det kan vända i höjdhopp. Rev första på 1.80, tänkte att va gör jag, varför sprang jag sådär? Rev andra..men varför går det inte, har jag glömt allt helt plötsligt? Men så blev jag lite envis, kände att åka hem med 1.75 i ryggsäcken inte riktigt kändes som bästa packningen. Sagt och gjort, med nervositet för ett helt hockeylag ställde jag mig åter på ansatsmärket, nu kör vi!
Och YES!! Jag klarade, vilken lättnad, den ligger ju faktiskt kvar! Och sen höjdes ribban och jag befann mig kvar i den goa känslan efter 1.80 hoppet. Hoppade & tog 1.85 i första & vips så ledde jag tävlingen! Ja vända fort var det! Och som en gullig funktionär påpekade lite fint för mig (hör min ironi) "nu leder du ju" jo men tack tänkte jag, gör mig gärna mer nervös. Sånt får man lära sig att tänka bort! Bra träning!
Men hur taggad jag än var för 1.89 och även om känslan var bättre än på tidigare höjder så ville de sig inte fullt ut ikväll. Men de kunde ju nästan lika gärna blivit 1.75, tre försök är allt man får och tur var väl det idag. Med facit i hand är jag nöjd & faktiskt stolt över mig själv att jag lyckades vända på steken, ta mig ur knipan, kontrollera min nervositet och få till ett bra hopp när det gällde.
Det & en riktigt go känsla packar jag ner i väskan från Sollentuna och tar med mig till Trondheim!
Imorn flyger vi dit & laddar för ny tävling på måndag!
Nu blire pensionärs varning på mig resten av kvällen, nedvarvningen blir inget mindre än reprisen av sommar med Ernst, de mina vänner de är feel good tv de :D
Godnatt & kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar