Idag mina vänner kom dagen jag väntat på i fyra veckor. Dagen då första uppbyggnadsperioden är över, finito, klaaaar. Och nu känns de så himla fantastiskt, helt sjukt, mega dunder härligt att inte behöva göra fler långa intervaller, fler cirkelpass eller ett enda till backlopp på länge länge....och att äntligen få påbörja den riktiga träningen, med massa hoppstyrka, vanlig styrka och HÖJDHOPP!! Få kötta järnet helt enkelt.
Det roliga i de hela är att jag alltid längtar så himlans mycket, varje år och när första höjdpasset väl är i full blom så tänker jag alltid, hur tusan är det man gör? Det är som om allt bara gått och gömt sig, puts väck. Ansats-markeringar, teknik, feeling, det är faktiskt som att lära sig hoppa på nytt, med en ostudsig kropp som sprungit bort all spänst under X antal veckor. Rätt fashinerande känsla! Men jag älskar de ju såklart ändå, det är ju höjdhopp och de går ändå reeeelativt snabbt att komma in i de igen! Faaaast, jag är rätt nöjd om jag hoppar 1.50 på torsdag :O haha!
Men först en måndag full av vila & så kör vi sen igång på tis igen med hoppstyrka, som jag längtar!
Mysig söndag på Er
Kram
Sofie
Mitt senaste hoppstyrkepass var på Tingvalla veckan innan Finnkampen, ni hör ju hur länge sen det var, klart hopp-tarmen drar...ÄNTLIGEN!!
Min löpvila efter mitt sista tävlingslopp höll i sig 5 dagar, sen klarade jag inte av att hålla mig ifrån längre...
SvaraRaderaHihi, då förstår du verkligen min abstinens efter 2 viloveckor & 4 konditionsveckor, det är en speciell känsla!
Radera