HÖJDHOPP

Jajamensan, min längtan är över! Igår kväll small de till och vi fick äntligen hoppa.

Det kändes ovant att snöra på sig höjd-pjuxsen igen. Sedan nedpackningen efter Finnkampen har jag inte ens smygkikat lite grann på dem. Det var så att jag fick leta fram dem inför passet. Att sedan snöra på sig godingarna var såklart en fröjd. Sjukt sjukt ovant men himla najsigt.

Hade NOLL förväntningar på mig inför passet. Träningsvärken är fortfarande enorm och påtaglig. Tänkte att kan jag knappt resa mig från sängen, hur ska det då gå att hoppa över något för att landa i en madrass & sedan lite smidigt ta sig ur den. :O ...men hjälp vad man kan förvåna sig själv ibland. Nu var det väl kanske inga världsrekord jag bjöd på direkt. Men målet inför om 1.50 besegrades med råge. Smackade på med 1.65 med stillastående anats. Att det är 25cm under pers är bara att bortse från under den här perioden. Just nu kan jag varken sätta i foten i den fart som krävs eller skapa det tryck jag behöver för lite flygkonster. De krävs lite mer feeling och formtopp för de, MEN den som väntar på något gott..!

Nu är tre av nio dagar avcheckade och alla pass för perioden genomförda, nu är det bara att upprepa hela tjottablängen två ggr till. Sö gött sö! 

Men hörrni, idag är det fredag - Trevlig helg på Er! :D

Kram Sofie

Hoppeli hopp hopp! :D (och näää, jag brukar inte hoppa i sporttopp, på träning inomhus, haha, dehär är en stedgad (stagad, äsch uppstyrd) bild för bergviksnytt förra våren ;)