Förra veckan var första gången jag hoppade höjd sedan Finnkampen (om man räknar bort min kamp mot brorsan). Det var ovant. Det var ju faktiskt ett tag sedan...det var också första gången som Stefan stod som coach vid mattan. Vi komplicerade inte det hela något märkvärdigt utan körde med fri ansats och letade flow & känsla. De var väldigt skönt faktiskt. Att bara "inte tänka" och köra.
Och imorn är det dags igen, vi vågar oss på också en andra gång. De är ju synd att sluta när man trivs tillsammans ;) skämt å sido, som jag skrivit innan så har den här hösten känts väldigt bra för mig. Den där känslan inne i magen som för mig är A & O. Nu ska jag försöka att också packetera in den känslan mjukt och fint och öppna den vid höjdhoppsmattan. Jag ser verkligen fram emot det som komma skall, att få hoppa mer och mer och att sakta men säkert röra mig mot en god form igen.
Med de säger jag natti natti för idag & hälsar skönhetssömnen välkommen :)
Lördags kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar