Jag säger ofta att jag har svårt att förklara känslor i ord, men detta tar nog priset. Jag tror knappt det finns något som kan beskriva den känsla jag har inom mig just nu. Jag är så oerhört glad, tacksam och stolt över mig själv och samtidigt känns ingenting annorlunda. Jag sitter nu i samma bil som i fredags, enda skillnaden är att vi nu är på väg hem till Karlstad och inte ner till Växjö. Fast ändå så är såklart ingenting lika som då. Ja ni fattat, eller kanske inte?
Jag har hittat en bild som visar ganska exakt vad jag upplevde igår, den kanske kan förklara åt mig:
....den kanske sammanfattar det?
Eller den här:
Jag tror inte det blir mycket bättre än såhär just nu. Gårdagens tävling, hela säsongen, vart jag är i min höjdhoppskarriär och vart jag är övrigt i livet. Klyschigt värre. Men jag har hört att man ska våga njuta mer, så idag tänkte jag dansa runt på moln och sväva runt i drömmarnas land. Iaf hela vägen hem, tills jag landar i sambons armar och ska fira alla hjärtans dag ikväll. Då vill jag vara i verkligheten igen, i vår verklighet.
Det är ok att tycka att jag låter som en 12-åring som inte sett världen än, men idag är en sån dag. En dag när allt är färglagt med fina kritor och glitter.
Kram på er från en överlycklig Värmlands tös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar