Hej från träningsdjungeln

Nu är jag mitt i't så att säga, mitt i smeten, i full blom eller va man nu vill använda för flashigt namn på stela ben och grundträning. Har fram till idag egentligen befunnit mig i någon slags koma, bara kört på och betat av övning för övning och pass för pass. Men nu börjar huvudet komma över ytan igen. Mjölksyran har avstannat något och benen känns någorlunda som just ben igen. 

Jag hade sån enorm motivation när jag kom hem från Portland så det fanns lixom ingen broms på mig, det var all in och jag ville öka i allt jämfört med tidigare perioder. Det kändes, det känns än och för den som undrar har motivationen inte avstannat än. När jag är där nere i en djup benböj, kämpar med en frivändning eller har 100 häckhopp kvar och benen vill hellre ligga horisontellt i soffan. Då drömmer jag mig tillbaka, till ansatsbanan i oregon convention center & då är benen med mig igen. Då hoppar vi dedär 100 hoppen och trycker upp den där vikten. För är det något jag vill uppleva igen så är det känslan från mästerskap. Få saker är så motiverande som att få vara med där och få vara i form just precis den dagen. Det drömmer jag om, det tränar jag för, det sover jag för och det äter jag för. 

Klyschigt va? Men jag lovar, alla ni/vi som upplevt känslan av formtopp på rätt ställe, ni håller med mig. 

Nu ska jag fortsätta med middagen, nudlar & kycklingwok blir det idag. Enkelt gott och näringsrikt.

Kramis på er :)

VM FEMMA

Tjolahoppsan tjolahejsan, nu är jag på svensk mark igen, lagom jetlaggad & go i huvud och kropp. Det tar på huvudet att flyga till västra USA. Men vet ni, DET VAR DET LÄTT VÄRT. Så värt att jag hade gjort det nu direkt om jag lovats samma upplevelse i utbyte.

Har verkligen haft det fantastiskt roligt, inte nog med att finalen gick himlans bra för min del så var också allt runtomkring helt suveränt. Vilket arrangemang & vilka underbara personer jag lärt känna.

Veckan före tävlingen gick mycket ut på att ställa om sig i USA-tid och att träna när kroppen var som piggast. Såhär i efterhand gick det ju alldeles lysande & förutom ett pass när jag glömde spikskorna & fick gå tillbaka & hämta dem så har träningen rullat på bra (ni hör vilka problem jag har va? När glömda skor som finns 800m bort är mitt största problem). Höjdpassen var faktiskt de enda som jag fick kämpa lite med, men de va ju rätt värt det med såhär i efterhand. Jag gjorde två höjdpass & en massa massa hopp för att lära känna banan. Min ansats gick på ett underlag & mina tre sista isättningar & upphopp var på ett annat underlag. Det gör att huvudet måste vara på sin spets. Dessutom, som Kajsa och experterna på SVT påpekade så var banan väldigt snabb. Något superbra när man sätter i och är aktiv, men något knepigt om man är avvaktande. Det lärde jag mig under dessa träningspass som både blandade och gav, högt som lågt. Men då blev också jag och banan kompisar tillslut. Tack för det :)

Inför själva tävlingen var jag GALET nervös. Egentligen inte så mycket för själva tävlingen och min hoppning. Eller jo ett hopp speciellt, mitt första hopp var jag nervig inför. Ingångshöjden var satt till höga 1.84, där snackar vi rekord i ingångshöjd för mig. Jag brukar mjuka upp & börja på höjder omkring 1.75, men icke sa Nicke (arrangörerna), nu va det VM final och då skulle de åka av...1.84-1.89-1.93+3cm. Hej hopp. Men hörrni, det var faktiskt ganska skönt och kul. Det kan faktiskt till och med vara så att jag gillade det ganska mycket & kan tänka mig att göra såhär i fortsättningen också. Jag hade massvis med energi på samtliga höjder & jag kom snabbt upp på roliga höjder (höga höjder). Det passade mig faktiskt fin fint.

Så hej å hå så kan jag summera mitt VM med totalt 6 tävlingshopp, 3 klarade & 3 rivningar. Eller: felfri över 1.93, femma i världen & bra och sköna hopp på 1.96. Det tar jag med mig. Hur bra min hoppning kändes, hur kul jag hade & precis hur mycket jag älskade och njöt av att vara på inneplan.

Portland tisdag

Hej hopp. Idag är det tisdag här i Portland, troligtvis onsdag när ni läser detta för klockan är ungefär natten hos er nu, så himla konstigt det där. Hoppas ni sover gott ;)

Igår, måndag hade jag hopp och skuttdag. Började dagen med en lugn stund på hotellet följt av starbucks (såklart), för att ladda upp inför en flygstund i friidrottsarenen. Flygrutten gick bra och jag fick en skön känsla av både själva arenan och banorna. Stenhårt golv! =BRA golv. Va också skönt att få in ett helt höjdpass, träningsmässigt, där det inte spelar någon roll hur många hoppen blir utan fokus är att "bara hoppa". Lite som att njuta och leka höjdhopp brukar jag tänka.

Och det gjorde jag. Andades in hela atmosfären och njöt.

Såhär ser banan och madrassen ut förresten ;)

och....

Såhär här ser det ut när tre hopperskor hoppar där ;)

Idag har jag inte tränat än, uppvärmningsarenan öppnar 14 & tävlingsarenan 18 så det blir ett pass i "vanlig tid" likt hemma. Idag står det häckar på programmet.

För att inte risker att jag fastnar på hotellet eller starbucks stack jag i förmiddags in till stan och mötte upp min fina vän, mrs. pooley. Vi tog en promenad till en gigantisk bokaffär och shoppade sedan lite till inne i stan innan vi placerade våra rumpor på ett café. Mysigt så det förslår. En superbra förmiddag, helt i min smak.

Nu ska jag se på en film och vila inför dedär häckhoppen. Sleep tight amigos :)

Kram

Hej från Portland

Heeeeeej!

Nu har vi kommit fram till staterna, sovit 2 nätter, ätit frukost, lunch, middag, tränat & varit till hallen. Fick jag med allt? Haha. Lite snurrig känner jag mig, den här tidsskillnaden är spännande. När man ringer hem och möts av ett godmorgon, näää godnatt säger jag ;) PS. Mamma gillar att gå upp tidigt och jag lägga mig tidigt. Aka. 21.00 här, 06.00 i Sverige.

För att minimera risken att jag flummar ut totalt, den där jetlagen kan göra att jag inte riiiiiktigt pratar klarspråk, tro mig, några grodor har redan hoppat ur min mun ;) 

Vi kör på bilder istället:

Såhär såg första lunchen ut, hälsosamt för att vara USA va? Mycket nöjd :)

Efter lunch va det dags för SVT att komma på besök, kommer på kvällens Sportspegeln. Efter detta hakade de på oss och vi drog till hallen (där iVM kommer gå) för att kika på amerikanska mästerskapen. Det var fränt! :) en liten tjej född 1998 hoppade världsårsbästa med 1.99, INSPIRATION :) det går alltså att hoppa högt på dedär banorna, blink blink ;)

Idag blir det lättare träning, lite mångsteg och sånt och förhoppningsvis en eller två koppar starbucks. MUMS.

Vi hörs snart igen. Kram på er

Inomhus VM i Portland

Jippiiiiiii!!!!

PORTLAND HERE I COME!

Kan som vanligt inte få ner mina känslor i ord, låter denna gång några bilder få tala för mig:

Värmlands-pressen, leverera alltid fina artiklar utan såntdär skvaller-mest klick sökande-onödigt vetande, Värmland kan man lita på. Tack för fina artiklar. 

Såååå: Portland, USA, nu koooooommer vi! :)

PS. Kan bli knepiga uppdateringar då den där staden där iVM ska gå är 9 timmar bort i tidsskillnad. Ex, när klockan är 12.00 där är den 21.00 i Sverige. Spännande va ;)

På väg mot SM

Tjolahoppsan så fort det gått, då var det redan dags att åka på sista planerade tävlingen för denna säsong. Men det är inte vilken tävling som helst det inte. Det står ett SM för dörren och det vill man ju alltid hoppa och kanske framförallt hoppa riktigt bra. Jag vill knyta ihop den här säsongen & ge den det avslut den förtjänar & också ge mig själv en skön känslan inför vad som komma skall. 2016 är ett mycket spännande år och utan att hoppa fram för mycket så längtar jag såklart enormt efter alla resterande tävlingar detta år också.

Men en sak i taget. Just nu är huvudet inställt på Malmö, SM och power-skutt på söndag. Har sedan Globen hunnit både träna, vila och landa hemma en stund. Har faktiskt sovit i min egna säng flera nätter i rad, det ni ;) men att göra just det gav också en längtan efter att återigen få packa väskan och en påbörja en ny resa mot nästa tävling. Då vet man att det åter närmar sig tävlingstajm, vad som gäller och det börjar sprudla sådär gött i hela kroppen.

Efter en minibuss resa sedan 13.00 är vi nu (läs 19.00) snart framme i Malmö. Imorn blir det en "ladda upp" dag, ska inte göra många knop själv & det enda jag ska anstränga är rösten när jag ska heja fram mina härliga klubbkompisar i Göta. Det ser jag verkligen fram emot. 

Bild från i somras när vi kammade hem lag-SM bronset i Sundsvall. Härlig dag. Nu hoppas vi på många lika bra eller gärna bättre resultat i helgen. HEJA IF GÖTA.

Globen galan

Va glad jag är!

Sån härlig känsla att hoppa på den här nivån, igen, i Globen, en arena vars atmosfär & publik jag älskar. 

Bild tagen dagen före tävlingen.

Ska jag vara helt ärlig så var det först i måndags eftermiddag som jag kände mig som mig själv igen. Tröttheten i kropp & knopp var enorm & väldigt påtaglig efter Växjö och lördagens hoppning. Men efter ett lätt träningspass på måndagen & ett besök till sjukgymnasten för lite knak å brak & rörlighet så fick jag åter tillbaka min kropp och efter några sköna snack var också knoppen på banan igen. 1+1 (kropp & knopp) = normal sofie.

Om jag ska summera tävlingen utifrån såndär statistik och resultat så är det absolut topp 3 bland de bästa tävlingar jag någonsin gjort. SM i somras var jag felfri över 1.92 (som då var pers) & i lördags hoppade jag 1.94 och sen kommer Globen galan med sitt, för mig nästintill fläckfria protokoll. Förutom att man alltid river 3ggr i slutet i höjdhopp ;) det blev 1.74-79-84-89-92. Dessa tog jag allesammans i första försöket, sen försökte jag tre gånger på 1.95. Tyvärr blev det inget "centimeter pers" denna gång. Men felfri över 1.92 & en andraplats i en högklassig tävling, det är jag verkligen oerhört glad för.

Mitt team som jag har runt mig, coacher, manager, massör, sjukgymnast, dietist, 2xu, you name it, alla stöttar och finns där på sina sätt. Detta gör mig så glad och rörd, att alla vill att det ska gå bra för mig. Ett team är vekligen grunden för att det ska gå bra. Så jag vill här passa på att tacka alla, tack för den stöttning jag har från er & tack för att ni optimerar min satsning.

Nu ska jag nog blunda lite & passa på att sova lite på vägen hem till Karlstad. Natti natti på er ;)

KRAM

1.94!!!!

Herregud, jag vet knappt vart jag ska börja!?

Jag säger ofta att jag har svårt att förklara känslor i ord, men detta tar nog priset. Jag tror knappt det finns något som kan beskriva den känsla jag har inom mig just nu. Jag är så oerhört glad, tacksam och stolt över mig själv och samtidigt känns ingenting annorlunda. Jag sitter nu i samma bil som i fredags, enda skillnaden är att vi nu är på väg hem till Karlstad och inte ner till Växjö. Fast ändå så är såklart ingenting lika som då. Ja ni fattat, eller kanske inte? 

Jag har hittat en bild som visar ganska exakt vad jag upplevde igår, den kanske kan förklara åt mig:

....den kanske sammanfattar det?

Eller den här:

Jag tror inte det blir mycket bättre än såhär just nu. Gårdagens tävling, hela säsongen, vart jag är i min höjdhoppskarriär och vart jag är övrigt i livet. Klyschigt värre. Men jag har hört att man ska våga njuta mer, så idag tänkte jag dansa runt på moln och sväva runt i drömmarnas land. Iaf hela vägen hem, tills jag landar i sambons armar och ska fira alla hjärtans dag ikväll. Då vill jag vara i verkligheten igen, i vår verklighet.

Det är ok att tycka att jag låter som en 12-åring som inte sett världen än, men idag är en sån dag. En dag när allt är färglagt med fina kritor och glitter.

Kram på er från en överlycklig Värmlands tös.

Trinec

Okej, jag kanske har varit hemma i fyra dagar redan, men oj så fort tiden gått. Har haft lite att komma ikapp med, jobb, plugg, tvätt, ni vet sånna där "måsten". Känns knappt som jag hunnit hem faktiskt, skulle kunna gå med på att jag kom hem igår, eller max i förrgår.

Och jag har inte ens jetlag att skylla på ;)

Efter banska, som jag skrev var det dags för oss höjdhopperskor och höjdhoppare att åka till trinec, en liten stad, 15 mil från banska. Framme i trinec checkade vi in på ett spa hotell, galet stort rum & badrum, supergod mat och samma sköna umgänge som i Slovakien. - en st Stefan & + en st Christian. De byttes av och turades om att coacha mig. Lyx va? = extremt lyxigt som ni frågar mig! :)

På lör åkte vi till hallen och kände på banan. Eller hallen, ja ishockeyhallen. Rätt cool, tänk er att hockeyrinken var kvar på inneplan och istället för is låg där en höjdhoppsbana. Hur de lyckats få allt att ligga still låter jag vara oklart, det enda jag vet är att mellan isen och banan låg nån typ av plast "pallar". Så smart så hälften vore nog ;) det var extremt annorlunda mot banan i banska som bara var gymnastikgolv & höjdhoppsbana.

Ni vet bilden i förra inlägget. I banska såg det ut som ovan och....

I trinec såhär. Ni ser hockeyrinken va?

Hårt VS mjukt & fluffigt. Ni hör vad jag lärt mig grejer på denna tour. Att skifta hastighet, steglängd och tryck i ansats och upphopp beroende på underlag, helt fantastiskt lärorikt. Okej, det kanske jag inte tyckte direkt när jag kände det nya underlaget, jag kanske till och med var lite sur på min kropp som inte lyssnade/svarade och det kan vara så att jag gjorde min längsta inhoppning någonsin. Hopp efter hopp efter hopp i "hopp" om att hitta rätt. Förlåt för ordvitsen, kunde inte komma på nått bättre :o (önskar jag kunde skylla på jetlag ändå)

Så efter alla dessa inhopp fick jag/vi 10-15 min andhämtning och vi ställde upp oss för line-up, sprang in, vinkade till publiken och mottog applåder. De är så vänliga och glada i Tjeckien och Slovakien att jag nästan tuppar av. Fick sånt stöd att bara en hemmatävling på Tingvalla/våxnäs slår stödet. Då snackar vi klappning! 

Jag gick in på 176 och hoppade felfritt över 80-83-87-90 innan det tog tvärstopp på 1.92 med tre rivningar. Har sett tävlingen såhär i efterhand och det bekräftade min känsla, att 1.92 inte var långt borta och att det är en eller kanske två grejer som jag nu ska jobba lite extra med. För att få över hela mig och utvecklas. Lite galet ändå, att man gör en av sitt livs bästa tävlingar och hittar grejer man vill ändra. Men är man tävlingsmänniska så är man, strävan efter  utveckling, att nå framåt/högre och är man så detalj-petig som jag är så hittar man grejer. Men tur är väl det ändå. Tänk om jag hade gjort allt perfekt på mina 1.90, 1.91 eller 1.92 hopp. Då hade mitt max legat där och jag hade inte kunnat göra något bättre alls. Nej fy bubblan så tråkigt det hade varit. Jag gillar att jag har fel & brister i min hoppning. För här vill jag ju inte stanna, jag har alldeles för kul för det :)

Förresten, den där felfria hoppningen gav mig en tredjeplats i tävlingen, delad med tjejen på bilden, Amata, hon som för övrigt vann i banska.

Nu ska jag hoppa ur sängen och fixa frulle, sen blir det sista packningen innan det bär iväg igen. Mot Växjö och Nordenkampen. Tjolahoppsan så skojsigt.

Hoppas ni alla får en härlig helg :)

Kram skoog (skippar -ova nu, nu när jag är tillbaka i Sverige ;)) 

Banská Bystrica

Hej hopp!

Vilken tävling det blev, i den där "lilla" staden -Banská Bystrica. Eller Jaaa, de va iaf vad jag trodde att den var. I denna lilla stad visade det sig att det bor 80.000 personer och att det är den 6e största staden i Slovakien. Tjii fick jag ;)

Men nu jag ska inte trötta ut er med mer Wikipedia information, ville bara skryta lite, tänk vad jag kan. Haha. Sry! Det visade sig även att Banská Bystrica var/är en idrottsstad och OM de gillade höjdhopp? Enkelt svar, Ja! Galet tryck i hallen och allt var ordnat för oss, mat, transporter, vattenflaskor, you name it. Är så glad att jag fick möjligheten att åka på den här mini-touren. Inte bara för att det gick himlans bra i torsdags (eller mest för det kanske ;)) men också för att jag får uppleva allt detta och testa mina vingar i nya miljöer och under andra förutsättningar. För det ska gudarna veta, att i Slovakien och Tjeckien är det inte alla som pratar engelska, däremot är alla extremt gästvänliga och tillmötesgående så that makes up for it, så att säga.

Men nog om länder och städer!!!!

-tävlingen. GALET kul. Jag gick in på 1.75, tog det, 1.80 & 1.85 i första innan jag rev första försöket på 1.88 för att sedan glida över i andra. Därefter passade jag på att ta 1.91 direkt i första och ett nytt inne-pers var i hamn. Fick även tre goda försök på 1.93 och kroppen kändes studsig, snabb och stark. Har faktiskt aldrig sprungit en så snabb ansats förut, men det var man lixom tvungen på det underlag/banan som var. Rätt göttigt faktiskt, att till och med långsamma jag kan springa fort och sätta i foten. =lärorikt värre!

Enda dumma var att jag inte hittade någon glass att fira med. Ni vet, pers-glass. Fick istället "nöja" mig med 2 chokladbakelser alá Banská style. Typ rulltårta och en med vit choklad. De fick duga lixom ;)

Nu har jag och höjdhopparna förflyttat oss från Banská till Trinec i Tjeckien. Vet inget om den staden än (får bli jag och Mr. Google ikväll ;)). Men en sak antar jag, att de måste ha ett skapligt bra hockeylag. För där vi ska hoppa imorn är i detta lagets ishall och den rymmer tydligen 5000 personer. Det kan bli nått i hästväg det, om det blir fullsatt. Vi ska faktiskt få åka till hallen i eftermiddag för att känna på banorna och träna lite lätt. Jag är super nyfiken på underlaget och tänkte ta med spikskorna för att springa några ansatser, för att se om det är lika hårt och snabbt underlag som i Banská. Ifall jag ska kuta snabbt som Bolt även imorn ;)

Nepp hepp nu ska jag dricka en liter vatten för att fylla på efter min massage, har hört att det ska vara bra. Sedan blir det en powernap. Mmm, jag gillar detta tour-liv.

Ha de gött amigos. 

Kram från skoogova (heter tydligen det här, snyggt så det förslår ;))