SM, VM, livet

Att summera mina senaste dagar är smått omöjligt, jag vet inte ens hur jag skulle börja ett sånt inlägg. 

- med ett glädjetjut?

- en film där jag går bananas?

- "en bild säger mer än tusen ord?"

- eller att försöka förklara allt i text?

Nä vet ni vad, jag ger upp ;) haha. De går nog inte. Jag har aldrig tidigare upplevt något likande och helt ärligt så är nog inte mitt huvud och mina tankar ikapp mig än för att få ihop ett rättvist inlägg till allt som hänt. Jag börjar förstå att jag har slagit personligt rekord och det börjar sjunka in att jag tagit SM-guld, ungefär där någonstans är jag.....men efter det, efter i söndags har de ju hänt EN stor grej till. Jag kanske fattar DET om jag skriver ut det här? Vi testar: jag har blivit uttagen att representera Sverige vid friidrotts VM i Peking, Kina. 

Näääää, de går inte in. Känns som att jag jobbar på en tidnig, som att jag skriver om någon annan. Missförstå mig rätt. Jag har dröm om VM, vi har pratat om VM och mitt program har snyggt stajlats med VM loggan. Men att en dröm går från just en dröm till verklighet, de händer ju inte varje dag, men hej hopp va glad jag är. Det är jag verkligen. Jag har gråtit, hoppat glädjeskutt, skrattat och fått glädjefnatt. 

Bara en sån sak att Aftonbladet ringde mig 22.10, några minuter efter att jag blivit VM klar och SVT sport 10 minuter efter det. Vems liv har jag lånat?

Okej, jag ska sluta nu. Jag ska inte tjata ut er med hur mitt liv vänts upp och ner och skakats i en shaker de senaste dagarna. Jag bjussar på lite bilder istället. Det där "en bild säger mer än 1000 ord" är nog inte så dumt ändå. Mitt svammel riskerar nog förvirra även den mest intelligenta människan.

Inför tävlingen. Naglarna pryddes med Götas fina färger. Tummen upp på de :)

Oopsi, höll nästan på att glömma uppladdningen, vi tackade av Ulf för en fantastisk karriär och firade med kräm-tårta (den har en egen historia värt ett eget inlägg tror jag)

Och sen var det tävlingsdags.

Foto : deca text och bild

Foto: TT

Hur kul? Såhäääääär kul :) då fick jag och coach posera med den finaste medaljen i Sverige.

Foto: deca text och bild

Och när jag nästan smält ovan händelse, booomshackalack så brakade det loss på måndagskvällen.

Nu har jag väl egentligen bara en sak kvar att säga tror jag: jag är så lycklig, så tacksam och så .....jag säger till när jag hittat ett bra ord som förklarar allt.

Tack till Stefan, träningsgruppen, Daniel, familjen, vännerna, jobbet, If Göta och alla andra som funnits där dessa dagar och framförallt innan. Man är lite speciell när man pysslar med sånt här hoppade. Tack för att jag får vara precis den jag är och att ni stöttar mig!